På plats i Indien utan grill
Härligt, äntligen framme!
Finns det något tristare än att packa och städa inför att resa iväg? I en veckas tid har vi förberett oss inför att återvända till vårt andra hem som just nu är här i Vasant Vihar, Delhi. Vi har slängt, sorterat och packat. Helt otroligt hur mycket saker vi har hamstrat på oss under åren. Det har varit nyttigt att vara borta en längre tid för då inser vi hur många saker vi faktiskt inte behöver. Någon vi tyckte oss behöva i Indien var i allafall en gasolgrill så efter letande i många butiker så inhandlades en Webergrill som vi hoppas ska bjuda på många goda grillkvällar.
Resan var allt annat än problemfri men gick väldigt fort. Inga onödiga väntetider utan full rulle hela tiden. Ja förståss, när vi väl kom på anslutningsplanet från Norrköping. Helt plötslligt när vi skulle checka in så var Ellens biljett avbokad från Helsingfors till Indien, hur gick det till? Emma fanns inte med överhuvudtaget, hur var det möjligt? Vi hade ju allas biljetter som tur var. Skönt att vi var först i kön för efter en timmas fixande och trixande så hade vi fem bordingcard i handen och med en övervikt på 15 kg (som tjejen i incheckningen inte ens orkade bry sig om efter problemet med biljetterna) så lyfte planet med hela familjen Sundelius.
Framme i Helsinfors fick vi skippa den efterlängtade Muminshoppen och rusa till gate 36. Final call för resande till Delhi hade redan ropats ut och med andan i halsgropen tog vi plats för en flygtur på 6,5 timma. Om flygplansmat kan sägas mycket men helt klart är att Wilma 12 år inte tycker om indian spicy veg. Den hade av någon underlig anledning blivit beställd av Ellen Sundelius som inte ens skulle varit med på planet och stackars Wilma blev den olyckliga att få denna bricka. Jag säger bara, tacka vet jag hemlagad mat.
När vi väl landade på Indira Gandhi international airport var det skönt att sträcka på benen och vi begavs oss raskt iväg genom den nyinvigda delen av flygplatsen bort till rullbanden för bagage. På långt håll kunde vi se vår rosa och röda reväska cirkulera omkring och inte lång stund senare hade vi även hittat vår svarta och silvriga också. Ett hett tips är att ha resväskor i avvikande färger de är så lätta att hitta. Glada att vi för en gång skull snabbt fått vårt bagage tittade vi förväntansfullt efter vår grill som inte verkade komma samtidigt som de andra bagaget, och efter en lång väntan och ett tomt rullband tvingades vi ge upp och bege oss till informationsdisken.
Så nu är vi helskinnade på plats i Delhi men utan grill...
Finns det något tristare än att packa och städa inför att resa iväg? I en veckas tid har vi förberett oss inför att återvända till vårt andra hem som just nu är här i Vasant Vihar, Delhi. Vi har slängt, sorterat och packat. Helt otroligt hur mycket saker vi har hamstrat på oss under åren. Det har varit nyttigt att vara borta en längre tid för då inser vi hur många saker vi faktiskt inte behöver. Någon vi tyckte oss behöva i Indien var i allafall en gasolgrill så efter letande i många butiker så inhandlades en Webergrill som vi hoppas ska bjuda på många goda grillkvällar.
Resan var allt annat än problemfri men gick väldigt fort. Inga onödiga väntetider utan full rulle hela tiden. Ja förståss, när vi väl kom på anslutningsplanet från Norrköping. Helt plötslligt när vi skulle checka in så var Ellens biljett avbokad från Helsingfors till Indien, hur gick det till? Emma fanns inte med överhuvudtaget, hur var det möjligt? Vi hade ju allas biljetter som tur var. Skönt att vi var först i kön för efter en timmas fixande och trixande så hade vi fem bordingcard i handen och med en övervikt på 15 kg (som tjejen i incheckningen inte ens orkade bry sig om efter problemet med biljetterna) så lyfte planet med hela familjen Sundelius.
Framme i Helsinfors fick vi skippa den efterlängtade Muminshoppen och rusa till gate 36. Final call för resande till Delhi hade redan ropats ut och med andan i halsgropen tog vi plats för en flygtur på 6,5 timma. Om flygplansmat kan sägas mycket men helt klart är att Wilma 12 år inte tycker om indian spicy veg. Den hade av någon underlig anledning blivit beställd av Ellen Sundelius som inte ens skulle varit med på planet och stackars Wilma blev den olyckliga att få denna bricka. Jag säger bara, tacka vet jag hemlagad mat.
När vi väl landade på Indira Gandhi international airport var det skönt att sträcka på benen och vi begavs oss raskt iväg genom den nyinvigda delen av flygplatsen bort till rullbanden för bagage. På långt håll kunde vi se vår rosa och röda reväska cirkulera omkring och inte lång stund senare hade vi även hittat vår svarta och silvriga också. Ett hett tips är att ha resväskor i avvikande färger de är så lätta att hitta. Glada att vi för en gång skull snabbt fått vårt bagage tittade vi förväntansfullt efter vår grill som inte verkade komma samtidigt som de andra bagaget, och efter en lång väntan och ett tomt rullband tvingades vi ge upp och bege oss till informationsdisken.
Så nu är vi helskinnade på plats i Delhi men utan grill...
