Vad är rikedom?
Smutsiga, trötta och kanske hungriga, som zombies arbetar kvinnor och män med att färdigställa nya hus till rika indier och västerlänningar. Jag undrar om de tänker på att de tunga tegelstenarna de bär på sitt huvud kommer att bli en vägg som ramar in hem av rikedomar. Rikedomar som troligtvis är helt oviktiga för dem. Vem bryr sig om fina tavlor och möbler om man är hungrig och trött? Spelar det någon roll vilken mobiltelefonmodell som har den bästa touchscreanen när man inte har några pengar att ringa för, knappast.
Hur länge har människa samlat på föremål som statussymboler? och måste det vara så? För visst kan vi hålla med om att det är ett bedrövligt slöseri av material vi håller på med. Hur många av oss slänger inte outslitna saker varje vecka? Och med handen på hjärtat, vem vill inte köpa en ny jacka eller nya skor när vi tröttnat på de gamla.
Jag beundrar dessa människor som för en liten lön på ca 20 SEK om dagen kämpar på. De sliter för att få ihop tillräckligt med pengar till familjens överlevnad. 7 dagar i veckan året om arbetar de oavsett om de är 7 grader eller 47. Något att tänka på när jag gnäller på jobbet över småsaker som t.ex. att jag har 25 omdömmen att skriva innan fredag eller när vi tycker att vi inte har råd att åka till Maldiverna... LYXPROBLEM!
I veckan har vi besökt ett av Delhis alla barnhem och lämnat lite av våra barns urväxta kläder och basvaror. För i hjärtat känns det bättre att ge bort än att kasta. Vi är medvetna om att kläderna eventuellt kommer att säljas för att få in pengar till barnhemmets adminstration och löner men det känns ändå okej eftersom vem skulle annars ta hand om dessa föräldralösa/övergivna barn.
På barnhemmet finns ca 130 barn i åldrarna 0-8 år. Ca 30 av dem hade någon form av handikapp och en ganska tuff framtid framför sig (dock bättre än om de hade stannat på gatan). Dessa barn blir till skillnad från de övriga väldigt sällan adopterade. I övrigt så får de allra flesta barnen nya familjer och behöver inte stanna mer än ca 1-2 år på barnhemmet.
Barnhemmet var förvånandsvärt rent och välskött och till skillnad från många av barnen vi möter på gatorna i Delhi så såg barnen ut att vara välmående. Det känns också skönt med vetskapen om, att de allra flesta kommer att komma till ekonomiskt välbärgade familjer genom adoption. Synd bara att så många tvingas/väljer att lämna bort sina barn av olika anledningar så som fattigdom, religon, kultur o.s.v.
Denna korg är placerad utanför barnhemmets port för att människor ska kunna lägga barn i som ingen tar hand om. Under korgen finns en klocka som de ringer i så att personalen inne på barnhemmet ska veta att det finns ett barn att hämta. Ca 60 barn per år lämnas i denna korg.
Jag tror att jag har svaret på vad rikedom är. För visst är det så att de allra finaste och värdefullaste vi har är våra barn.
Våra barn är rikedom.
Hur länge har människa samlat på föremål som statussymboler? och måste det vara så? För visst kan vi hålla med om att det är ett bedrövligt slöseri av material vi håller på med. Hur många av oss slänger inte outslitna saker varje vecka? Och med handen på hjärtat, vem vill inte köpa en ny jacka eller nya skor när vi tröttnat på de gamla.
Jag beundrar dessa människor som för en liten lön på ca 20 SEK om dagen kämpar på. De sliter för att få ihop tillräckligt med pengar till familjens överlevnad. 7 dagar i veckan året om arbetar de oavsett om de är 7 grader eller 47. Något att tänka på när jag gnäller på jobbet över småsaker som t.ex. att jag har 25 omdömmen att skriva innan fredag eller när vi tycker att vi inte har råd att åka till Maldiverna... LYXPROBLEM!
I veckan har vi besökt ett av Delhis alla barnhem och lämnat lite av våra barns urväxta kläder och basvaror. För i hjärtat känns det bättre att ge bort än att kasta. Vi är medvetna om att kläderna eventuellt kommer att säljas för att få in pengar till barnhemmets adminstration och löner men det känns ändå okej eftersom vem skulle annars ta hand om dessa föräldralösa/övergivna barn.
På barnhemmet finns ca 130 barn i åldrarna 0-8 år. Ca 30 av dem hade någon form av handikapp och en ganska tuff framtid framför sig (dock bättre än om de hade stannat på gatan). Dessa barn blir till skillnad från de övriga väldigt sällan adopterade. I övrigt så får de allra flesta barnen nya familjer och behöver inte stanna mer än ca 1-2 år på barnhemmet.
Barnhemmet var förvånandsvärt rent och välskött och till skillnad från många av barnen vi möter på gatorna i Delhi så såg barnen ut att vara välmående. Det känns också skönt med vetskapen om, att de allra flesta kommer att komma till ekonomiskt välbärgade familjer genom adoption. Synd bara att så många tvingas/väljer att lämna bort sina barn av olika anledningar så som fattigdom, religon, kultur o.s.v.
Denna korg är placerad utanför barnhemmets port för att människor ska kunna lägga barn i som ingen tar hand om. Under korgen finns en klocka som de ringer i så att personalen inne på barnhemmet ska veta att det finns ett barn att hämta. Ca 60 barn per år lämnas i denna korg.
Jag tror att jag har svaret på vad rikedom är. För visst är det så att de allra finaste och värdefullaste vi har är våra barn.
Våra barn är rikedom.
Kommentarer
Trackback
